Söndag & dag 5 av sjukhusvistelsen. Rastlösheten kommer krypandes & längtan hem & till finaste pojkarna börjar bli olidlig. Ansiktet fjällar & kliar men börjar så sakteliga återvända till det normala. Hoppas & tror på hemgång under morgondagen. Besök av kära mor med latte & lakritspuck. Fina sms & Facebook-inlägg värmer mitt hjärta & gör att eländet känns lite lättare... Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar